SM Orientering 2017

Snart bara en månad kvar tills SM-hösten drar igång och idag delar Maria Magnusson med sig av sitt bästa SM-minne för att peppa igång oss alla!

- Vilken jättesvår uppgift, kanske för att jag har många superfina SM-minnen och för att jag nästan alltid är så peppad på SM. Lyxigt att kunna välja oavsett. Det som ändå sticker ut hur jag än vrider och vänder på det är SM-guldet i Strömstad 2009. Jag hade gjort min bästa säsong i livet dittills, sprungit sjukt bra på 5dagars och var nog - så här i retrospektiv - i mitt livs form. Det var bara den lilla grejen att jag var så oerhört ointressant för den dåvarande landslagsledningen. Det gjorde mig under denna perioden väldigt ledsen och frustrerad och jag minns att jag hade ett samtal med dåvarande förbundskapten på kvällen efter sprintkvalet (som hade gått väldigt smärtfritt då det var som en överfarts medeldistans på Kosteröarna) och blivit rent av förbannad. Dock tror jag att det var detta jag behövde, att bli lite arg istället. Dagen efter var det sprintfinal på kvällen och jag kände mig plötsligt mycket fokuserad och allmänt stark. Det var en sån där drömmig sommarkväll när jag värmde upp. Ganska nervös var jag - fick sätta mig och kissa bakom ett elskåp sista minuten innan start (det va det enda som gick att gömma sig bakom i centrum). Sen hade jag taktiken klar - då det skulle bli relativt backigt - inte ta några trappor i onödan (är sämst på trappor och tappar fart). Så jag sprang iväg och hittade flytet direkt, jag var så inne i bubblan att jag fortfarande kan spela upp nästan hela loppet i huvudet. Hörde folk skrika men det va som om det var en vägg av typ nåt fluffigt - säg bomull - mellan oss. Jag var onåbar för yttre påverkan och såg bara kartan kartan kartan. Och sen va jag i mål. Och vann med en sekund före Kajsa Nilsson. Kajsa som alltid varit en av världens bästa 82or sen vi började Eksjö OLGY ihop 1998. Som jag knappt ens varit före på träning innan. Det va så konstigt alltihop, men fint, som en midsommarnattsdröm. Jag hade sådana krafter efter målgång att jag bara sprang random strömstadsgata upp skrek ut glädjen i solnedgången. När jag tänker på det nu har jag ibland svårt att tro att det faktiskt hände - tur det finns bildbevis.
#mittbastasmminne ... Visa merVisa mindre

2 veckor sedan  ·